SVAR


Svar: Oj jadu. Många tycker nog att jag är en idiot efter detta men jag skriver det iaf!
Måste säga såhär först bara, att träffa Victor var det bästa beslutet jag tagit i hela mitt liv men jag
tycker det är hemskt att någon annan blev sårad pga av det.. Men jag kan liksom inte rå för det eller
spola tillbaka tiden & göra allting annorlunda. Vi vet aldrig vad som händer, vi vet aldrig vad som
kommer att hända. Vi gör bara det vi tror är rätt!

Det började med att Victor la till mig på något som användes flitigt förut som hette gavlefesten. Efter
det så la han till mig på msn och vi pratade ganska flitigt. Pratade till och med i telefon någon gång.
Märkte snabbt att han var en hel skön grabb (iaf som det verkade) och jag öppnade upp mig mer och
mer för honom trots att vi bara pratade via internet. Båda hade kille/tjej i början när vi pratade men
sen blev Victor singel och ja, Vi bestämde oss för att träffas i Maj tror jag det var, på en gifmatch
(som kompisar dåra) - men det blev inställt för att mitt ex (min dåvarande pojkvän) skulle följa med.
Vi båda tyckte det skulle kännas skumt att träffas som kompisar första gången med min pojkvän.

Men så i Juni åkte han utomlands och jag skulle ner på stan för att köpa en tröja eller något till en fest,
så jag skrev och frågade Victor vad han gjorde, om han inte kunde komma ner på stan. Så han kom iaf
ner, jag stod liksom helt spänd i hela kroppen. Där kom han, jätte snygg! Fick direkt liksom en chock
i kroppen på nå sätt. Så vi stod och prata, länge - i typ 1 timme. Sen frågade jag om han ville följa
med mig till bomhus, prata lite bara. Så det blev så, sen kom han två dagar till & umgicks. Vi kollade
på film och gjorde ingenting speciellt, bara va. Min dåvarandra pojkvän ringde mig en gång när han
var utomlands och bara prata, och då kunde jag inte ens säga att jag älska han. Utan när han sa det
så sa jag bara "dig med". Jag fick liksom inte riktigt ut orden ur munnen, för det var som borta.
Vet att det låter hemskt, men så kände jag.

Så åkte jag själv utomlands, så jag var borta i en vecka. Och under den veckan fick jag tänktetid, vad
jag skulle göra med mitt liv och så. Så jag bestämde mig för att göra slut med min pojkvän och känna
mig för med Victor. Var vi bara vänner eller skulle det utvecklas? Och ganska snabbt utvecklades det
faktiskt, väldigt snabbt med andra ord. Och nu står vi här tillsammans, 1 år & drygt 10/11 månader
senare. Victor är det bästa i mitt liv! I love you boy



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0